En 16 åring som hela tiden längtade hem
Som bad till gud om att komma på fötter igen
Men alla värderingar, tankar och funderingar
Å vi som satt där vi kände vi var förnedringar
Första dagen fick jag knark i min hand
Tårarna föll när jag ringde hem till min mamma
Var bara ett barn vart fan hade jag hamna

På andra sidan finner ni familjen i kris
Fallande bit för bit ingenting blir som vanligt
Vad fan hände med barnet som bara såg på
Är du tuff nu bakom betong å galler
Alla ser hur du försöker hålla inne
Tårarna som inuti bara rinner

Ända sen den dagen, fängslad utan galler.
Står på öppet fält men det svider I mina handleder.
Inga handklovar, men samhället knulla mig.
Felaktig behandling, måste ha skapat mig.
Aldrig vart nån pundare men drogerna fanns där.
När grabbarna blev inlåsta satt jag redan där.
Straffad av systemet, så folk kan se ner på mig.
Peka åt sina barn, bli aldrig som han okej!
Hur ska man ändras utan en andra chans?
Dömd livet ut om man en gång är straffad.