Jag är less på all denna julmat, bara tanken av den får mig att vilja spy. Jag är så sugen på cola att jag avlider. Jag har så ont i huvudet att jag däckar snart. Jag undrar vars min egna Moa är. Jag ska börja spela hockey för att få tacklas. Jag har funnit mitt livs kärlek och där är jag menad att stanna tills mitt hjärta säger stopp. Jag är hungrig. Ska äta fruksallad och glass. Hejdå.
Vars håller julstämningen hus? Någon som har extra mycket så den kan dela med sig? Försöker fan allt för att få hit den, sitter inlindad i ett täcke med tända ljus överallt med paket bredvid mig och julmusiken på. Men icket. Fuck it.
Ni som fortfarande ser lyckan av att vakna upp på morgonen vetande precis vad du har skrivit med krokig stil på din önskelista. Du som fortfarande ser lyckan att den rödklädde gamle mannen med vitt skägg kommer inrusande med en stor säck med julklappar i den. Du som blir överlycklig vad än ditt inslagna paket innehåller, om det så är en legobit med en glansig blå färg på. Den barndomen lever aldrig kvar så länge som man förväntar sig. Traditionerna flyger bara längre och längre bort ju högre du kommer på vägen. Vuxenlivet är inte alltid så efterlängtat som man anade. När man är liten vill man blir stor, när man är stor vill man bli liten. Först när man är stor inser man att fantasierna man hade då man var ung, aldrig var verklighet.
I gårkvällen ingick det på menyn tre brudar vid namn MoaWa, SofiaSu & MoaHo.Innehållet under kvällens gång var madrassåkning, utlärning utav Snowboard till MoaWa, skridskoåkning och förfrusna kroppsdelar. Kvällen avslutades med att SofiaSu & MoaHo begav sig hemåt, medan jag och världens bästa tjej for till Konsum för att ladda upp med socker inför nattens vakning, som slutade med att vi låg och halvsov i soffan med varsitt täcke för att därefter bestämma oss för att lägga oss i den varma sängen för att få en god natts sömn. Tack för allt.
Jag är så jävla less på alla patetiska modebloggare. Ännu mer på de patetiska fjortisbloggarna. Men mest på de patetiska människorna som faktist njuter utav att läsa deras bloggar. Och då inte för att få sig en ljudlig skrattstund åt dem, utan de som läser med ett leende på läpparna för att de faktist avundar de otroligt "eftertraktade" småflickorna med en ciggarett och ett spritglas i handen som precis fyllt 14 bast och är stolta över det. Skrattretande.
Jag vill leva utan regler. Utan lagar. Jag vill leva utan någon röst som säger åt en hur man ska bete sig och inte. Vara galen och aldrig inse gränserna. Bara leva livet. Utan risker. Utan män i kostym som styr världen åt oss. Utan rödljus som säger åt oss att stanna. Utan kostnader som säger åt oss att vi inte har råd. Utan den påtvingade skolan som sätter en mörk ruta på det vita pappret som med andra ord betyder frånvaro då man inte är där. Utan föräldrar som bestämmer hur ens liv ska se ut innan man är stor nog att bestämma det själv. Utan bestämda tider. Utan grupperingar. Utan negativ kritik. Utan krav. Utan negativitet. Utan negativa känslor. Bara glädje och k ä r l e k. Bara skratt.
•Det började med att jag vaknade mitt i natten för att min lampa i fönstret aldrig släcktes för att jag råkade stänga av timern. •Jag vaknade den här morgonen efter Simon och inte före. •Jag var tröttare än vad jag varit på himla länge så det var han som fick slita mig ur sängen och inte tvärt om. •Jag såg på klockan att den var alldeles för mycket så vi sprang till bussen som dårar. •Då jag stannade insåg jag att det var hundra minusgrader ute och att jag hade för lite kläder. •Jag frös som en stucken gris hela vägen till skolan och även under hela dagen så jackan fick stanna på inomhus. •Jag gick till första lektionen och fick då reda på att den var inställd. •Jag insåg då att jag hade hål hela dagen från 08.30 till 12.10. •Det var hur äcklig mat som helst så magen fick smaka endast en macka hos Doris. •Den enda lektionen idag bestod av att göra matteprov. (Behöver jag säga mer?!) •Jag hann inte med bussen så var tvungen att stå och vänta i hundra år på nästa. •Har förfrusit mina tår så jag haltar nu. •Jag har ett tal att skriva innan kvällen är slut. •Imorgon har jag endast talet som håller på i tio minuter från och med klockan 10 och efter det åker jag hem för då har vi inga fler lektioner, mycket värt. Allting känns värt. *Lögn*
Nu för er käppskaft som inte förstod det förra inlägget. Jag skrev "Bakar ny sambo" för att utlänningens namn lät precis så. Långsökt men jävligt kul OKEJ?
Jag tog fel video. Men vad kan man förvänta sig? Det är mig vi snackar om.
Den här är den rätta. Nu kanske ni förstår varför jag i första fallet blev tårögd så ni inte tycker jag är allmänt dum i huvudet för att ni trodde det var den förra jag vart tårögd utav.
Jag är hungrig Jag mår illa Jag är trött Jag måste ha koffein Jag har ont i huvudet Jag är less på att ha lektion Jag är uttråkad Jag är less på att ha ont Jag hatar skolarbeten Jag ogillar skolan Jag hoppas stearinet rinner ner för ditt ansikte så du får känna hur smärta känns, och även att ditt hår brinner upp om Du lyckas bli lucia
Nej nu ska jag hålla käft. Jag klagar sjukt mycket just nu.
Så här kan en msn konversation också se ut när en bryd vid namn Anna spelar "Kebabman"
®ebZéna Krigarprinsessan - ѕімоп поямаяк ♥' säger: Alltså allvarligt, jag ska förpacka dig i en konservburk med ett aliminiumlock så man är illa tvingad att ta en konservöppnare och skära upp lockets kanter och då utav "misstag" på vägen skära turken som ligger vibrerande av rädsla i det lilla skrymslet. Därefter när locket lyfts ifrån dess förra hem så utsprids en extra stark krydda som hör till matlagningen. En blandning utav hårvax, surt svett och kebab. Njut av din måltid.
Alltså jag måste bara få påpeka att jag hatar verkligen plasthandskar. Exempelvis då man bestämt sig för att färga sitt hår, nej då får man inte in handen i handsken för man fastnar som på insidan och drar man för hårt så går det hål i den. Man måste typ på fullaste allvar låna glidmedel och kleta in händerna i innan man ska stoppa in handen i den där jävla handsken.
En 16 åring som hela tiden längtade hem Som bad till gud om att komma på fötter igen Men alla värderingar, tankar och funderingar Å vi som satt där vi kände vi var förnedringar Första dagen fick jag knark i min hand Tårarna föll när jag ringde hem till min mamma Var bara ett barn vart fan hade jag hamna
På andra sidan finner ni familjen i kris Fallande bit för bit ingenting blir som vanligt Vad fan hände med barnet som bara såg på Är du tuff nu bakom betong å galler Alla ser hur du försöker hålla inne Tårarna som inuti bara rinner Ända sen den dagen, fängslad utan galler. Står på öppet fält men det svider I mina handleder. Inga handklovar, men samhället knulla mig. Felaktig behandling, måste ha skapat mig. Aldrig vart nån pundare men drogerna fanns där. När grabbarna blev inlåsta satt jag redan där. Straffad av systemet, så folk kan se ner på mig. Peka åt sina barn, bli aldrig som han okej! Hur ska man ändras utan en andra chans? Dömd livet ut om man en gång är straffad.
Rolig kväll med roliga primadonnor. Flams och trams. MoaW slog mig på vänsterarmen ett ex antal gånger och om det tog ont. Tog sprutan där så FUCK IT, det kom tårar. Vi sparkade sönder en julmust och när Soff3 öppnade den sprutade det över henne. MoaW landade i snön pga att Soff3 knuffade henne, fast hon stod för halkningen själv. Jag och MoaH knäckte Soff3 och MoaW i NHL. Jag höll bokstavligen på att spy där ett tag. Jag skrev in en välda viktig sak i Sofias pappas kalender, som han inte får glömma. Ni vet vad jag pratar om;) Tryckte in tuggummin så jag inte kunde prata. Jag låg mitt på vägen och skulle föda barn med MoaW som benhållare och MoaH som pepptalker. Jag älskar mina glädjespridare. Vi såg en skräckfilm som är inte alls farlig och Soff3 höll på att börja gråta så vi gick till Marcus så hon skulle få sin tröst... If you know what I mean. Jag och MoaW är välda bra chaufförer. Sa jag att jag håller på att spy? Hoj.
Mjölkfritt in i minsta detalj. Inte peppande. Nej. Tog svinsprutan idag även om jag tänkte vara tjurig och låta bli. Sjuk kommer jag inte vara. Ska fan kämpa mig upp ur sängen om jag så dör på vägen. Måste sova.