Mjölkfritt in i minsta detalj. Inte peppande. Nej.
Tog svinsprutan idag även om jag tänkte vara tjurig och låta bli. Sjuk kommer jag inte vara. Ska fan kämpa mig upp ur sängen om jag så dör på vägen.
Måste sova.

Måste sova.

Måste se hockeyn.

Jag är svarthårig.

Jag är ledig idag.

Jag är trött.

Jag är beroende av prison break.

Jag är beroende av socker.

Jag måste sova.

Rajtantajtan igår med många fina personer. Lördagsmys idag med hockey, middag och huset för oss själva.
Skyltsöndag imorgon. Vars tog snön vägen? Och julstämningen.
Lediga måndag. Verkar som en bra slutspurt på denna vecka.

Kan bjussa på lite förbannat skön musik som är ett måste att spelas med högt ljud och mycket bas, nu när jag ändå inte har något att göra tills hockeyn slås igång på stora tvn.

Migrän och spyfärdig. Ingenting att hurra för tameåfan. Skulle egentligen gjort massor med roligt idag men icke. Sängen får bli min bästa vän tills imorgon. För då smäller det. Och hur taggad är jag? Ni vill inte ens veta!




"Det är så roligt att du blir glad när jag har lyckats med något eller bara har haft tur. Men det är nästan ännu mer betydelsefullt att du fortfarande tycker jag är bäst i världen när allting går mig emot."

Den 16 December börjas utlandsresan planeras på fullt allvar. Jag är taggad till tusen hundra jävla miljarder. ALL MY LADIES MAKE SOME NOICE!

Miss Strandelin, efter jul då jävlar.
Miss Wallmark, nu jävlar - vi emot världen.
Miss Mig Själv Johansson, nu eller aldrig.


Jag kunde inte bry mig mindre.

Bloggtorka. Minst sagt.
Keep up the good work.

Middag hos toppenfarmora, sedan efterlängtad toppenhockey och toppenmänniskor.
Imorgon en toppentjej.
Torsdag en toppenkille.
Fredag en toppenfest.
Lördag en ännu högre toppenkille.
Söndag en toppen....?
Denna veckan kommer bli lovande.

Illamående. Yr. Huvudvärk. Ryggont. Kroppssvag. Svimfärdig.
Så ser min söndag ut. Verkligen lyckospridande. Nej jag är inte på humör.

Nu ska jag ta på mig hörlurarna och lyssa på musik så högt att jag inte hör mina egna tankar. Samtidigt som jag ska dricka ur min iskalla cola och bara sluta mina ögon och sova tills tabletterna mot smärtan börjat värka.

---

Keep smilin'
Keep shinin'
Knowin' you can always count on me
For sure
That's what friends are for
In good times
And bad times
I'll be on your side forever more
That's what friends are for.
Kom närmare än du någonsin varit och stanna här.
Där du hör hemma - Inpå mitt hjärta.

Jag har funderat på en sak. Kanske väldigt underlig sak enligt er. Eller okej jag erkänner, jag ljög en aning. Det är rättare sagt två saker jag har funderat över. En sak är att jag är väldigt rädd för paraplyn. Jag kan inte, kan verkligen, verkligen inte fälla upp eller fälla ihop ett paraply. Jag är livrädd. Ni förstår inte. Bokstavligen LIVRÄDD. En annan sak är att varenda gång man är ute och det är små isigt ute på backen, så ser man att det kan finnas en pytteliten chans att kunna glida på vägen med skorna, så går det inte låta bli att försöka. Varje gång.
Är jag konstig? D.V.S. mer konstig än vanligt?

Nu är det såhär att jag har ett problem som säkert halva sverige redan bär på. Jag kan inte bestämma mig.
Vilken hårfärg ska jag ha?
Röd, Brun, Mörkbrun, Annat? Vill ändå ha åt det mörkare hållet nu när vintern närmar sig.

Jag lämnar allting bakom mig och anser just nu att jag måste vara den lyckligaste i hela världen. Även om det är svårt att uppnå, så är jag ändå påväg. Det är det enda som räknas.

Ikväll blir det en spakväll med goa brudar vid namn The thing, Human torch & Invisible woman, så ni själva förstår klart och tydligt att jag är Mister fantastic. För tillsammans är vi Fantastic Four. Med julmys inkluderat kan det inte sluta annat än bra.


Det märks att ni är Actionhjältar på era omänskligt snygga actionfaces.

Jag har alltid funderat på vars Britney Spears får alla sina låtar ifrån. Om det är en smygtitt i hennes liv utan att hon sjunger det rakt ut...

Im a slave for you, och killen fastnar direkt.

Baby one more time, och han gör det mer än gärna.

My baby, när hon står där med en ny bebis.

If you seek Amy, förmodligen flickan hennes man är otrogen med.

Freakshow, då hon inser hur hennes liv egentligen ser ut.

Oops i did it again, då hon ännu en gång inser att hon förstört sitt förhållande.

Why should i be sad, försöker hon intala sig själv pga att hon har pengar.

Im not a girl, not yet a woman… EN MAN??? Då förstår man hela poängen med varför ”hennes” liv såg ut som jag nyss intalade er att det gör.

Och nej fråga mig inte vars hon fick barnet ifrån, hur det går till om hon är en man. Enda lösningen borde vara att hon köpte det på blocket, hon har ju råd...

Mörkt utomhus med snö liggandes på backen. Pyjamas, tända ljus, julmusik, julmust och täcket lindat runtomkring en. Den här känslan har saknats. Det enda jag inte har här hos mig som skulle göra smöret på smörkniven måste vara käresta och pepparkakor. Då har jag uppkommit till hundraprocentig stämning.

Jag tycker barnen ska hyllas denna dag istället för Papporna. Det är ändå barnens förtjänst att de får fika och presenter. Så det så!
Dock så här i efterhand så har jag insett att Farsdag inte är så pjåkigt ändå. Fika x2 och kinamat till middag.
Nu väntar allt detta sjå med att hitta igen julstämningen. Längtar förväntansfull. Även om man helt säkert vet att det är onödigt.

Genom alla dessa dagar i mitt liv har jag byggt en mur runtomkring mig. Grövre och högre för varje ögonblick som passerar. Genom denna mur är jag inbunden. Där hör jag hemma. Ingen individ ska någonsin få inkräkta sig inom den. Den enklaste utvägen för att undgå att bli skadad och förkrossad inombords på grund utav andras misstag och brister. Även för att kassera ut alla mina brister genom murväggen för att själv inbilla mig att jag klarar av allt jag tar mig för. Att brista anses som en svaghet. Anledningen till detta uppförande är på liknande sätt på grund av att se vem som har viljan att bryta sig igenom väggen och komma mig nära inpå. Min person. Och mitt inre. Från denna punkt i mitt liv har jag gjort valet att sparka sönder det som håller mig inne från verkligheten och ta ett stort steg framåt i mitt liv som mig själv. Lämna det krossade bakom mig och se rakt igenom det som om det vore ingenting. Från och med idag går jag den långa vägen jag behöver gå för att min själ ska bli fullständig. Jag börjar vandra. Och tar ett försktigt men bestämt steg i rätt riktning. Tar den vägriktningen som är främst för min person. För från och med nu för första gången i mitt liv, ska jag prioritera mig själv och mina begär. Släppa den tunga ryggsäcken jag burit på. Reda ut mina bekymmer innan jag tar på mig skulden att reda ut andras.
Jag ska nå toppen. Vem följer med mig?

HAR FAN ALDRIG SETT ROLIGARE.
HAHAHAHAHAAHAHAHAHA JAG AVLIDER.
SÅ JÄVLA MIN HUMOR. LITE RASIST JAVISST.

Varför dubbleras mina jävla inlägg hela tiden? Förstår fan ingenting.

Har bytt tillbaka till min gamla mobil Sony Ericsson W710i men den är fortfarande lika cp jävla störd som alla andra. Den stänger av sig hela tiden som alla Sony Ericsson. Så är man förvånad? Nej.
Men nu håller jag mig till den här på grund av att min andra telefon har tappat hela framsidan. Bra Rebecka. Jättebra.

Jag är stolt över mig själv.